En svensk effektreserv möter inte behovet

Frågan om skapandet av en svensk effektreserv har lyfts och från Fortums sida så ställer vi oss frågande till vad en sådan ska lösa. Det är så att vi idag inte har något egentligt effektproblem i södra Sverige (SE3 och SE4) vilket gör att behovet av en egen effektreserv är litet. Det går dessutom att ställa sig frågan om det verkligen är rätt väg att gå.

För även om det inte finns ett påtagligt effektproblem så skulle prisvolatiliteten för kunderna minska genom att vi stärker transmissionsnätet mellan Sverige och Norge samt Finland och Sverige samt stärker den europeiska integrationen med nya förbindelser med Polen och Tyskland.

Vår uppfattning är att vi behöver börja hantera effektfrågan samnordiskt och även stärka samarbetet mellan de nordiska systemoperatörerna. Transmissionsnätet bör helt enkelt planeras på en regional nivå och sättas i en samnordisk kontext. Med det kommer även att potentiella effektreserver i första hand bör planeras samnordisk, och inte nationellt som idag.

Detta resonemang förutsätter dock att inga ytterligare reaktorer än Oskarshamn 1 & 2 respektive Ringhals 1 & 2 stängs i förtid.

Vi har och kommer för en överblickbar framtid att ha rekordlåga elpriser där priset, vissa tider, på spotmarknaden inte ens täcker nuvarande skattenivåer. I detta läge har regeringen ytterligare ökat den skattemässiga bördan på specifikt kärnkraften. Det skapar en ohållbar situation där majoritetsägarna i såväl Forsmarksgruppen som OKG varit tydliga med att de avser att avveckla sammanlagt fyra reaktorer i förtid. Det är en situation som förvisso välkomnas av vissa partier men som får konsekvenser.

Från Fortums sida menar vi att det är hög tid att ta frågan om Sveriges framtida energiförsörjning på allvar. Energikommissionens arbete är förstås helt avgörande i detta.