Fossila bränslen flödar som aldrig förr – men hur ska politiken bli hållbar?

I mitten av oktober fick jag möjligheten att som en av 25 svenskar delta vid vid världskongressen World Energy Congress, som den här gången gick av stapeln i Sydkorea. Kongressen arrangeras vart tredje år av organisationen World Energy Council, WEC.

Det bestående intrycket från WEC-kongressen i Daegu i Sydkorea, var att det finns ingen ”peak oil”, dvs inget abrupt slut för oljereserver. Nya gasfyndigheter i Nordafrika, högre volymer från oljereserver  i Mellanöstern, enorma fyndigheter på okonventionell olja och gas ibland annat Nordamerika, Kina och Ryssland samt oljefyndigheterna i Arktis mm, är bara några exempel. Sammanfattningsvis finns fossil energi i stora volymer.

wec-kongress Korea 2013

Frågan jag ställer mig nu efter alla tal, seminarier och möten i Daegu är hur de allt större resurserna av fossilt kommer påverka utvecklingen mot ett miljömässigt hållbart samhälle. Samtidigt som försörjningstryggheten säkras och ytterligare 1,2 miljarder människor ges tillgång till el. Klarar den globala politiken av att styra mot ett långsiktigt hållbart energisystem, dels att göra användningen av fossilt ”kolsnålt”, dels möjliggöra fortsatta  investeringar i förnybart och energieffektivitet?

Den tekniska utvecklingen måste hjälpa oss och politikerna till att våga fatta de rätta besluten kring klimatfrågan. Och här händer det en hel del som tur är. Några intressanta och lovande exempel lyftes upp under kongressen;
– kostnaderna för solceller kommer möta marknadspris 2020, enligt Chairman Gao, Trina Solar från Kina,
– vindkraften byggs redan idag utan subventioner i Uruguay till en kostnad av 6 $cents/kWh, enligt Energiministern,
– CCS är en teknik att räkna med – år 2030 blir ett kolkraftverk med CCS billigare än havsbaserad vindkraft, enligt Alstom,
– energilagring är redan en viktigt del av det smarta nätet, Samsung i Korea,
– transmission kommer fördela energiresurserna på ett smartare sätt inom stora regioner och
– Eurasia Super Grid är inte längre en vision, enligt CEO Zhenya, State Grid i Kina.

Samtliga drog slutsatsen  att även politiken måste vara hållbar och långsiktig. Och det finns inte en global politik, då de olika regionerna har olika förutsättningar som man måste ta hänsyn till. Men det var slående att alla lyfte upp,  även från politiskt håll (mer än 50 ministrar eller motsvarande deltog ) att låta marknadskrafterna råda för att hitta bästa teknik.

Tyskland omnämndes däremot flera gånger som exemplet där en” icke hållbar politik” förs som ger konsumenterna mycket höga kostnader och som nu står inför stora risker med elförsörjningen vid vissa tidpunkter. Bland de europeiska aktörerna var det en tydlig samstämmighet att utsikterna för den europeiska elmarknaden är mycket mörk. Lönsamheten finns inte, nedläggningar krävs av produktion samtidigt som ny produktion subventioneras.

Europa bygger ett andra elsystem ovanpå det gamla vilket kommer att kräva en annan marknadsmodell. Det närmaste året krävs det krafttag från både EU-kommissionen och de nationella regeringarna för att återfå förtroendet för elmarknaden. Stora värden står på spel och en av samhällets viktiga infrastrukturer  riskeras.

Utmaningarna ser som sagt olika ut i Europa och på andra ställen på vår jord. Men de är viktiga att förstå och att se sambanden mellan dessa. Nästa WEC-världskongress äger rum i Istanbul 2016. Håll utkik efter den!

/Birgitta Resvik, chef för samhällskontakter, Fortum Sverige
På Twitter: @BResvik

Birgitta Resvik chef för Fortums samhällskontakter