Kommer COP21 nå fram eller tar näringslivet över stafettpinnen?

Det är lite speciellt att följa förhandlingarna på COP21 på distans. Känns faktiskt lite sorgligt att inte få uppleva spänningen, dynamiken och väntan på plats. Kommer ihåg intensiteten i Köpenhamn för sex år sedan, även om resultatet tyvärr inte blev så bra då. Jag har upptäckt att bästa sättet att få snabb information om vad som händer i La Bourget är att följa det ständiga Twitter-flödet. Tack alla Twittrare för hjälpen!

Många har gjort sin röst hörd från näringslivet genom seminarier, intervjuer, blogginlägg och debattartiklar som med en enad kör har ropat för att avtalet i Paris ska ge förutsättningarna till ett pris på CO2. Så även Fortum. Det är helt klart både en högre och mer bestämd röst från näringslivet nu jämfört med för 6 år sedan. Men det finns dock en viss besvikelse att inte prissättning av koldioxid finns omhändertaget på ett bättre sätt i förhandlingen. Det visar sig nu att i avtalstexten finns enbart en men viktig kort mening om att prissättning  av koldioxid har en viktig roll för att ge incitament för att reducera utsläppen. Mer konkret vad det betyder är svårt att sia, om men huvudsaken är att detta nu får stå kvar i slutdokumentet.

Vi som är på avstånd undrar ju nu, finns stämningen för att lyckas nå ett avtal i La Bourget innan helgen är slut? Några har sagt att Paris är sista chansen för politikerna att ta ledning i klimatfrågan. Misslyckas de kommer näringslivet att själva att ta ledningen i frågan. Jag börjar också tro detta – målmedvetenheten hos det internationella näringslivet är kompakt. Problemet är att det blir krångligare än om politikern kan ge det globala ramverket och riktningen för att nå en mer klimatsnål värld.

Håll ut och se till att avtalet undertecknas samt att det kan finns en möjlighet för revidering. Jag önskar er en framgångsrik helg i Paris!

Birgitta Resvik