Låt inte känslorna styra energipolitiken

Inte minst efter den senaste rapporten från IPCC häromveckan har diskussionen om framtidens  energisystem tagit ny fart. I Norden är vi – tack vare naturliga förutsättningar och kloka beslut – väl rustade redan, men globalt är energisektorn helt central i arbetet med att minska användningen av fossila bränslen.

Även om de nordiska länderna ligger i global framkant med en mix bestående av kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och biobränslen, så finns ett betydande tryck också på oss. Dels då det nordiska systemet fortfarande innehåller en icke försumbar del fossila bränslen, dels då vi är sammankopplade med Kontinentaleuropa, som ju är beroende av kol och gas i en avsevärt större utsträckning.

Tillsammans med transporter och fastigheter är energisektorn globalt sett de stora källorna till utsläpp. Det är också här vi måste finna lösningarna.

Den lyckliga nordiska energisituationen är dock ingen skäl att luta sig tillbaka. Dels hänger de tre sektorerna ihop – transportsektorn måste till exempel elektrifieras för att kunna bli fossilfri – och dels kan det nordiska systemet hjälpa resten av Europa att bli av med sitt fossilberoende.

Så här långt är de flesta överens. Det är bra och nödvändigt med en utfasning av fossila energikällor. Bättre användning av vattenkraft, fortsatt utbyggnad av vindkraft, mer biobränslen i kraftvärmesektorn och värnandet av existerande kärnkraft har ett brett stöd i både befolkningen och politiskt.

I den mån vi från energisektorn stöter på patrull är det antingen genom lokalt motstånd (”gärna en vindkraftpark, men inte just här”, ”visst behöver vattenkraften vara mer flexibel, men kanske inte just det här kraftverket”) eller genom en diskussion där olika kraftslag ställs mot varandra.

Jag efterlyser en diskussion som istället för att ställa kraftkällor mot varandra istället ser hur de stöttar och kompletterar varandra. För det är så ett energisystem är uppbyggt – åtminstone om man vill att det ska vara effektivt.

Ingen skulle komma på tanken att kräva att vi ska välja mellan bussar, tåg, lastbilar eller elbilar. De spelar olika roller i transportsystemet och behövs alla för att helheten ska fungera. Det viktiga är att 1) försöka se till att rätt transportslag används där det gör störst nytta och 2) att se till att samverkan mellan dem är så smidig som möjligt.

Men när det gäller energi så finns fortfarande en diskussion som tycks hävda att det ena kraftslaget är bra, medan det andra är dåligt, när de i själva verket är bra på olika saker. Som utgår från att vi skulle vara tvungna att välja det ena eller det andra istället för att kombinera dem på bästa sätt.

Vindkraft, som sedan ett antal år är under snabb utbyggnad, har ett antal fördelar: Den är snabb och relativt billig att bygga. Den kräver inga bränslen och har en extremt låg marginalkostnad. Den är svår att planera och styra, men få andra nya energiinvesteringar ger el till samma låga kostnad.

Vattenkraft är på många sätt ryggraden i energisystemet och tillhandahåller både energi och flexibilitet – det senare krävs både för att möta variationer i efterfrågan och variationer annan produktion. Den är helt avgörande för att kunna fortsätta att ligga i framkant med ett effektivt och billigt energisystem, men dess roll kommer att utvecklas.

Kärnkraften är både storskalig, stabil och tillförlitlig. Man vet i normalfallet långt i förväg hur mycket ett kärnkraftverk både kan och kommer att producera. Det skapar stabilitet för både systemet och kunderna.

Biobränslen är flexibla och ger, särskilt om de används i kraftvärmeverk, särskilt mycket elproduktion när behovet av fjärrvärme är som störst – vilket i Norden råkar sammanfalla med när också behovet av el är som störst: det vill säga kalla vinterdagar.

Till och med solel har relativa styrkor i mörka, kalla Norden. Ur ett generellt systemperspektiv passar sol den nordiska profilen sämre än vad den gör närmare ekvatorn, eftersom vi har mest sol på sommaren när den generella efterfrågan på el är som lägst, till skillnad från i varmare länder där sol och värme ökar efterfrågan på el till luftkonditionering. Men också i Norden finns kunder för vilka solel är en perfekt match: sommarstugor, till exempel, som har i stort sett hela sin förbrukning på sommaren. Eller stora livsmedelsbutiker vars stora förbrukningstoppar är dagtid (och framför allt på sommaren) eftersom det är då mycket kyla krävs. Livsmedelsbutiker och köpcentrum har dessutom ofta stora platta tak som passar utmärkt för installation av solceller.

Debatten framåt borde se och lyfta respektive kraftslags relativa styrkor.

Prata hellre om energikällornas olika unika roller i byggandet av framtidens energisystem istället för att utgå från känslor gentemot (oavsett om det är för eller emot) en viss sorts energiproduktion.

Vi kan helt enkelt inte genomföra en energiomställning byggd på känslor. Det blir för dyrt och det blir fel.

Fredrik Karlsson,
kommunikationsdirektör för Fortums kraftproduktion