Från energimötet i Kazakstan: Perspektiv behövs för att förstå energipolitiken

Samtidigt som valrörelsen gick in i sitt intensiva slutskede här hemma var jag på internationellt energimöte i Kazakstan. Det var stora kontraster i flera bemärkelser. EU-debatten om klimat och energifrågorna här hemma handlar om antalet mål, om handelssystemet med utsläppsrätter (ETS) fungerar tillfredsställande, behöver skruvas på eller inte alls, omställningstakten till förnybar produktion och om nivån på subventionerna. På det internationella mötet återkom ständigt frågan om hur stora de fossila resurserna är, även om frågorna generellt kretsade kring hur man kan gå från 90 procent fossilt till mer förnybart.

Kazakstan har själva satt ett visionärt mål på 50 procent förnybart till 2050, beslutat om en lag som berör stödsystem och även sjösatt ett ETS-system. Många är dock fortsatt fundersamma hur det kommer uppnås, då landet har stora ”billiga” fossila resurser och det är oklart hur konsumenterna ska betala för detta. Men ambitionen finns där och även i andra oljeproducerande länder, t ex Förenade Arabemiraten som har cirka 25 procent förnybart till 2030 som mål. Visioner finns och det får ändå ses som ett positivt steg.

Genom mitt engagemang i organsationen World Energy Council får jag en unik möjlighet att få en inblick vad som händer på energiområdet världen över. Jag ser det som oerhört viktigt att förstå de geopolitiska förändringarna och hur de påverkar energimarknaderna.

Fossila bränslen kommer fortsatt ha stor betydelse för världens energiförsörjning. De senaste åren har utvinningen av okonventionell gas ritat om energikartan i världen och där USA, på grund av sin befintliga infrastruktur, gått från att vara ett import- till ett exportland. Det talas om en energirevolution i USA och den får inverkan på såväl handelsströmmarna som säkerhetspolitiken. Dessutom har drygt en miljon nya arbetstillfällen skapats.

Huvudfokus för USA och Kanada är inte den europeiska marknaden utan den asiatiska, och då främst Kina och Japan. Kina är även föremål för Rysslands intresse, som nu också fokuserar österut. Även om frågan om utvinning av framförallt de franska och polska skiffergasfyndigheterna varit uppe för diskussion så är ändå merparten överens om att detta är något som ligger mycket långt fram i tiden och sannolikt kommer att bli mycket dyrt. Det är generellt så att den fortsatta utvecklingen av okonventionell gas är helt avhängigt oljepriset. En fråga som hängde i luften var: vad händer om oljepriset droppar till under 70 $? Det var något som ingen ville svara på.

I den svenska debatten inför Europaparlamentsvalet har perspektivet att antalet mål inom klimat- och energipolitiken också är en mätare på ambitionsnivån, varit mycket närvarande. Från Fortums sida så menar vi att ett mål – för utsläppsminskningar – inom energi- och klimatpolitiken är bäst och det handlar inte om lägre ambitionsnivå utan om att få en nödvändig kostnadseffektivitet i omställningen till ett kolsnålt samhälle.

När utsläppsrättshandeln tillåts bli det styrande instrumentet leder även det till en utveckling av förnybart och ökad effektivitet, men den exakta utformningen blir en fråga för marknaden att prioritera. Det ger ett betydligt bättre resursutnyttjande och vi har fler områden än energiproduktionen som behöver bearbetas. Det framstår ibland som lite märkligt att systemperspektivet, varsamheten om resurser och hållbara lösningar i just denna fråga är som bortblåst.