Underlättar Energikommissionen en sammanhållen energipolitik?

Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade sin överenskommelse rörande energipolitiken den 1 oktober. Den har naturligtvis väckt mycket intresse och kommenterats livligt i media. Man bör dock hålla i minnet att i flera fall så är det väl kända ståndpunkter, till och med förslag som redan är under beredning i något fall, som den nu presenterade energipolitiska överenskommelsen består av.

Vi och övriga delar av energibranschen har under en lång tid drivit frågan om långsiktiga spelregler och det finns ett skäl till det. Kända förutsättningar minskar risken och gör att riskpremien minskar. För kapitalintensiva verksamheter med långa avskrivningstider så gör det stora summor, pengar som skulle kunna användas för ytterligare investeringar istället. Ryckighet och oförutsägbarhet i regelförändringarna försämrar helt enkelt möjligheterna till en snabb omställning oavsett hur höga ambitioner de än paketeras i. Sett ur detta perspektiv så finns det både fördelar och orosmoment i det som hittills kommit fram om överenskommelsen.

Vi välkomnar en Energikommission. Men vi behöver veta mycket mer om dess uppdrag och mandat innan vi egentligen kan kommentera.

Jag kan konstatera att det föreslagna målet för förnybart till 30 TWh till 2020 kommer att innebära utmaningar för energisystemet. Inte minst behöver det kopplas till förutsättningarna för elnätsföretagen att utveckla den infrastruktur som behövs. Vi måste även bygga transmissionskapaciteten ut till kontinenten, så att vi inte riskerar få en situation där förnybar kraft stängs inne i Norden, vilket knappast kan vara tanken.

Jag kan även konstatera att häromdagen gav dagens installerade vindkraft rekordstor effekt, 4000 MW, som givetvis måste kunna hanteras effektivt i elsystemet. När det då inte blåser måste annan produktion komma in. Så i framtiden blir det effekten som kommer vara avgörande för att få ett fungerande system, inte den totala mängden energi. En slutsats är självklart att  vattenkraftens roll kommer att bli än viktigare med den energipolitiska inriktning som nu presenterats, inte minst som så kallad reglerkraft. Det finns goda möjligheter att kombinera det med en ambitiös miljöhänsyn – men då måste regelverken kring vattenkraften också ingå i det uppdrag en Energikommission har att hantera.

I det parlamentariska läge som råder krävs att energipolitiska riksdagsbeslut ska ha ett stöd över blockgränserna för att kunna tas, vilket gör en Energikommission logisk. Samtidigt så finns det flera typer av beslut som regeringen kan ta utan riksdagsbeslut. Jag menar att det är önskvärt att samla de olika energipolitiska frågeställningarna i uppdraget till en Energikommission, detta för att underlätta för en sammanhållen energipolitik. Det återstår att se vilken utveckling vi får.

Birgitta Resvik, chef för Fortum Sveriges samhällskontakter
Följ mig gärna på Twitter: @BResvik